En smygtitt
Här har ni ett litet smakprov på mitt lilla projekt som jag håller på med... va tycks? Va inte allt för kritiska hahaha
”Jag har nog aldrig varit så här nervös i hela mitt liv!” .Säger jag högt för mig själv. Drar mina händer genom håret och fastnar in en tova. Så typiskt, det kan inte bli värre. Jag ställer mig upp och kliver över röran i mitt rum. Jag har inte hunnit med att få ordning på någonting sen vi flyttade in i lägenheten förra veckan. Tar fram en flyttkartong från golvet där jag minns att jag lagt ner en hårborste. Medan jag rotar i kartongen hittar jag en gammal bild från när jag var liten. Jag står med min Pappa på bilden. Första men även sista gången vi var ut och fiska. Han håller upp en stor gädda Pappa har världens flin i ansiktet och jag står bredvid livrädd. Gäddan var nästan lika stor som jag var på den tiden. Jag kan inte låta bli att äcklas av den bilden, vet inte ens varför jag tog med den hit. Jag skulle ju börja om från noll. Glömma allting, glömma Pappa. Det han gjorde mot Mamma är oförglömligt. Jag vet att Mamma försöker glömma det men jag ser på henne att det fortfarande gör ont. Jag slänger ifrån mig kortet. Får bränna den när jag kommer ihåg det. Där, nu ser jag borsten. På botten av lådan under en massa skit. Den är full med hår men jag orkar inte ta bort det nu. Tar kammen mot håret och börjar dra. Ännu mer perfektions tankar flyger upp i huvudet på mig när jag känner kammen fastna i mina lockar. Varför kunde inte jag få långt fint rakt hår för? Varför var jag tvungen att ärva det mesta av mitt utseende utav min pappa. Mörkt hår, lockar, bruna ögon och att vara kort. Jag är kanske inte så kort, men de flesta är längre än mig och det är inte roligt. Hoppas bara jag slipper att få pappas mustage när jag blir äldre. Nu står jag framför spegeln igen. Med händerna ut med sidorna och en hårborste som fastnat i mitt hår. Jag blåser bort håret från ansiktet och suckar. Jag måste bli kvitt mina tovor innan jag lägger mig, annars kommer det att ta timmar att borsta håret i morgon. Jag gör ett nytt försök och drar kammen ut med håret. Jag kan inte låta bli att skrika av smärta. Jag stampar i golvet och svär, men det hjälper inte. Det gör fortfarande lika ont. ”NEJ nu ger jag upp!” Skriker jag och slänger borsten i golvet.
”Jag har nog aldrig varit så här nervös i hela mitt liv!” .Säger jag högt för mig själv. Drar mina händer genom håret och fastnar in en tova. Så typiskt, det kan inte bli värre. Jag ställer mig upp och kliver över röran i mitt rum. Jag har inte hunnit med att få ordning på någonting sen vi flyttade in i lägenheten förra veckan. Tar fram en flyttkartong från golvet där jag minns att jag lagt ner en hårborste. Medan jag rotar i kartongen hittar jag en gammal bild från när jag var liten. Jag står med min Pappa på bilden. Första men även sista gången vi var ut och fiska. Han håller upp en stor gädda Pappa har världens flin i ansiktet och jag står bredvid livrädd. Gäddan var nästan lika stor som jag var på den tiden. Jag kan inte låta bli att äcklas av den bilden, vet inte ens varför jag tog med den hit. Jag skulle ju börja om från noll. Glömma allting, glömma Pappa. Det han gjorde mot Mamma är oförglömligt. Jag vet att Mamma försöker glömma det men jag ser på henne att det fortfarande gör ont. Jag slänger ifrån mig kortet. Får bränna den när jag kommer ihåg det. Där, nu ser jag borsten. På botten av lådan under en massa skit. Den är full med hår men jag orkar inte ta bort det nu. Tar kammen mot håret och börjar dra. Ännu mer perfektions tankar flyger upp i huvudet på mig när jag känner kammen fastna i mina lockar. Varför kunde inte jag få långt fint rakt hår för? Varför var jag tvungen att ärva det mesta av mitt utseende utav min pappa. Mörkt hår, lockar, bruna ögon och att vara kort. Jag är kanske inte så kort, men de flesta är längre än mig och det är inte roligt. Hoppas bara jag slipper att få pappas mustage när jag blir äldre. Nu står jag framför spegeln igen. Med händerna ut med sidorna och en hårborste som fastnat i mitt hår. Jag blåser bort håret från ansiktet och suckar. Jag måste bli kvitt mina tovor innan jag lägger mig, annars kommer det att ta timmar att borsta håret i morgon. Jag gör ett nytt försök och drar kammen ut med håret. Jag kan inte låta bli att skrika av smärta. Jag stampar i golvet och svär, men det hjälper inte. Det gör fortfarande lika ont. ”NEJ nu ger jag upp!” Skriker jag och slänger borsten i golvet.
Kommentarer
Postat av: vickan
spännande :) nyfiken som fasiken är man också!
Postat av: lina
duktig du är :D kommer säkert bli jätte bra!
Postat av: Sofia
Duktig du är attis :)
Trackback